Veckorna bara springer iväg och i nästa vecka tar vi ett kliv in i december, julmånaden, den sista månaden på året, år 2014. Snart är det nyss påbörjade året 2014 över, och för var dag som går förundras jag allt mer över hur tiden verkligen kan gå så otroligt fort. 

Nästa vecka och veckan därpå har jag praktik i Helsingborg. Jag ser fram emot att vara ifrån skolan ett tag och bara få tänka på annat, även om det faktiskt är så att jag har en del skol-relaterat som ska hinna bockas av under praktikveckorna. Och påtal om praktik så är det inte många veckor kvar innan vi får reda på vart vi kommer hamna någonstans i världen mellan veckorna 8-10 nästa år. Jag har ingen som helst aning om hur lärarna tänker när det väl kommer till att välja plats till mig. Hur som helst kommer jag nog bli glad vart jag än hamnar, det jag mest är spänd på är var och om det är så att jag kommer vara själv eller inte? Får smått ångest av att tänka på det och jag kan inte riktigt bestämma mig för om det är en bra känsla eller en dålig.

Hur är det annars då? Jag själv mår, jag mår helt enkelt bara. Det finns inte mycket mer att säga än så. Känner mig varken uppåt eller neråt, humöret är lite ostabild måste jag erkänna men inte så pass att jag inte kan hantera det. Jag känner mest för att dra mig undan just nu, jag vill inte riktigt vara runt omkring en massa folk eftersom jag då behöver hålla humöret uppe och det är faktiskt något som är ganska jobbigt just nu. Jag måste verkligen ta vara på de krafter jag har kvar i kroppen, tänka på att ta hand om mig själv och kanske skämma bort mig själv lite extra? Därför tänkte jag vara hemma i helgen och lägga teknologin åt sidan, vira in mig i en filt, dricka en massa te och läsa. Det va längesedan, allt för längesedan som jag gjorde något sånt. Därför passar det bra i helgen, när jag ändå behöver vara hemma. Förhoppningsvis kommer min nya pyamas imorgon också som jag beställt och egentligen inte skulle köpt kanske, men jag kände för att unna mig den. 

Just nu får jag försöka glädja mig åt det lilla i vardagen, vilket jag alltid gör annars men kanske behöver göra lite mer nu. Har lite små planer jag tänkt på att göra inom en snar framtid, men det får vänta, dock betyder inte det att man inte kan glädjas åt det bara för att det får vänta. Imorgon ska det även bakas lussebullar här hemma, och jag som inte tycker om julen ser då lussebullarna som glädjen istället, man får försöka hitta något positivt i allt!

Jag försöker, även om det är svårt, och speciellt nu när dagarna inte hinner bli ljusa förrän de ska bli mörka igen. Det går trögt fram men då är det lättare att tänka att allt inte kan gå i hundranittio utan en del saker får ta sin lilla tid, antagligen är detta något som behöver ta tid. 

Må gott och sköt om er. ♥

 

Ett par låtar som just nu spelas väldigt ofta i mina lurar;

Fitz and The Tantrums - Breakin' the chains of love
The Wind and The Wave - From the Wreckage Build a Home
Sia - Burn the Pages
Join the Riot - Queen Marmalade
Amanda Jenssen - När planeterna stannat
Wild Club - Thunder Clatter
Gina Dirawi - Love
Orup - Ekokammare
Sleeping at Last - All Through the Night
The Gridwolds - Beware the Dog

Jag har länge tänkt på att skriva ner detta, mest för min egen skull för att jag överhuvudtaget ska kunna sätta ord på alla dessa kaotiska tankarna som ständigt brottas inom mig. Men för varje gång jag påbörjat en ny text har jag lika fort suddat ut rad för rad och sen bestämt mig för att bara strunta i det eftersom det inte är lönt. Det är egentligen inte lönt, för vad ska jag skriva egentligen?

Det har hänt så mycket runt omkring mig, gammalt som nytt, som jag inte hunnit ta in ännu. Jag har inte hunnit hantera det och förstå det, inte på riktigt. Jag har inte lagt ner den tid och energi till vissa tankar och händelser som jag kanske egentligen skulle behövt, utan jag har istället fått tänka på det för stunden och därefter skjuta bort det. Jag har helt enkelt inte känt att jag har haft tid till att må dåligt, och någonstans inom mig tror jag också att jag faktiskt inte har vågat ta tag i det mest för den sakens skull att jag inte vill tro att det är sant. Jag är egentligen inte den som ignorerar mina problem, men jag får väl erkänna att jag på något sätt har gjort det nu. Anledningen till att jag inte har tagit tag i det tror jag beror på att den ena jobbiga stunden efter den andra har kommit med så korta mellanrum att det helt enkelt bara har blivit för mycket att ta hand om, och då är det självklart lättare att lägga det åt sidan. 

Alla kommer vi till den punkten då vi inte längre orkar hålla humöret uppe, vissa fortare än andra. Jag har länge gått runt och burit på så många olika saker, det har i princip bara matats på. Länge har jag försökt att inte lägga ner energi på det eftersom jag vet precis hur det blir då, och så vill jag inte ha det. Men nu börjar jag känna att den där punkten är nådd, jag börjar känna hur jag snart inte orkar längre. 

Jag skulle inte vilja kategorisera mig som en svag person och självklart inte heller som den starkaste. Men jag kan inte förneka att jag faktiskt ser mig som mer eller mindre stark än som svag. Jag klarar av mycket och har klarat av mycket, jag ger mig inte direkt och jag låter aldrig mig själv brytas ner allt för enkelt. Men just nu börjar jag känna mig både svag och skör, det har blivit för mycket. 

Jag måste börja bena upp bit för bit, allt det som tynger mig måste en gång för alla tas hand om, så att jag faktiskt ska kunna gå vidare. Troligtvis så är det det som jag har varit mest rädd för, att inse och sen gå vidare. Men för min egen skull är det något jag måste ta tag i och göra, hur jobbigt det än kommer att vara. Ibland måste vi sätta oss själva i första hand och vara "egoistiska", för vårt eget måendes skull, för att vi inte ska bryta ihop totalt. Och eftersom jag börjar förstå allt som har hänt så är jag rädd att jag kommer att bryta ihop om jag inte försöker göra något åt saken snart.

Jag vill faktiskt inte prata om detta, utan jag ville bara få ut lite av det hela nu. Och jag finner ingen mening i att prata om detta, för detta har jag egentligen pratat om så mycket innan. Jag kan inte heller gå och älta det hur många gånger som helst, för det hjälper inte. Jag tror att jag måste prata om det med mig själv nu, jag måste själv förstå och jag förstår inte det bättre för att jag går runt och pratar om det med andra. Detta kommer att ta tid, men det är kanske det det måste göra också?

Jag är så fylld av sorg, illska och oförklarade stunder som jag hoppas på att jag ska lyckas klargöra för mig själv nu. Jag gör detta för min skull och för att jag i slutändan ska må bra, för att jag ska klara mig och inte samla mer på hög. För att jag inte längre ska behöva sova oroligt om nätterna och hela tiden känna mig utmattad. För att jag inte längre ska behöva gå runt och känna att panikångesten jag kämpade med i två års tid ska komma tillbaka igen. För att jag inte ska behöva gå runt och konstant vara rädd för att jag när som helst kanske kommer att mista någon av mina nära. 

Det kändes skönt att få fram det i ord, nu är det gjort. Nu är det bara den både längre och svårare biten kvar som jag intalar mig själv att jag ska klara, jag kommer klara det. 

Idag är det måndag och vädret utanför ser inte speciellt lovande ut. Hela helgen har det blåst väldigt mycket vilket har resulterat till att jag har sovit väldigt dåligt och oroligt. Tur är att jag är ledig idag (som varje måndag) och även imorgon med, så förhoppningsvis kan jag ta igen lite sömn inatt istället.

Helgen har inte bjudit på något speciellt mer än att bara ta det lugnt. Skulle egentligen fått in lite plugg därimellan vilket inte har blivit av, så hade tänkt sätta mig redan nu och skriva på en engelska presentation som är till på onsdag, så är åtminstonne det avklarat. Så mycket mer än så bjuder inte denna dagen på, skönt men samtidigt börjar jag känna mig lite rastlös efter en inte så händelserik helg. 

Annars då? Jag mår relativt bra. Humöret sviktar lite då och då precis som det gör hos vem som helst. Skolan ser iallafall helt okej ut just nu vilket lugnar mig endel. 

Nu är tanken att ta tag i engelska presentationen.