Gjorde du något 2015 som du aldrig gjort förut?
Ja det gjorde jag. Bl.a. åkte jag till Tyskland i 10 dagar med ungefär halva klassen, vilket var lite av en utmaning för en person som mig som kan vara ganska hemmakär. Och även att bo tätt med människor man inte är så nära, det var lite av en utmaning. Men jag hade min fantastiska vän Trude med mig, och utan henne hade jag satt mig på första bästa flyg hem så fort jag kunnat igen. Men hon och jag tillsammans hade faktiskt en rolig resa och vi kom varandra mycket närmre, vilket är ett stort plus!!

Vilka länder besökte du?
Tyskland, Danmark och Grekland (Kreta). 

Är det något du saknade 2015 som du vill ha 2016?
Mod. Självklart började en del mod växa inom mig nu under slutet av 2015, utmanade mig själv en del vilket har gjort mig lite mer självsäker som person. Men jag vill skaffa mig ännu mer mod nu under detta året, mod till att våga vara spontan, våga misslyckas. 

Vilket datum från 2015 kommer du alltid att minnas?
Jag skulle nog vilja säga flera stycken faktiskt. Bl.a. den 5:e juni, dagen jag tog studenten. 12:e juni, dagen en av mina närmsta vänner tog studenten och tillsammans hade vi en helt fantastisk kväll/natt. 19:e juli, då jag och Philip faktiskt bestämde oss för att bli tillsammans. 28:e augusti, jag och familjen åkte till underbara Kreta. 30:e oktober, dagen då jag gick på en intervju för ett jobb på ett äldreboende här i byn, fick jobbet och idag stormtrivs med att arbeta där. 

Vad var din största karriärmässiga framgång?

Jag tror det är att jag faktiskt började jobba på ett äldreboende. Jag var helt säker på att jag inte skulle få jobbet men skickade iväg en ansökan ändå, för vad hade jag egentligen att förlora? När jag väl fick samtalet om intervjun var det så längesedan jag skickat in min ansökan att jag de första sekunderna inte förstod någonting. Men väl efter samtalet var jag hur glad som helst och hoppades så mycket på att turen skulle ligga på min sida, och tänka sig att den faktiskt gjorde det? För lite mer än ett halvår sedan hade jag aldrig kunnat se mig själv jobba med detta, och idag älskar jag det och tycker verkligen att det är ett roligt jobb, jag trivs sååå mycket! Så det är väl en framgång karriärsmässigt skulle jag vilja säga. 

Och vad var din största framgång privat? 
Att jag faktiskt, utan KBT behandling, tog mig ur den största delen av panikångesten på alldeles egen hand men också med stöttning av helt fantastiska människor runt omrkring mig.
Vad spenderade du mest pengar på?
Jag är inte säker, för jag spenderade inte sådär jätte mycket pengar förra året, iallafall inte på något specifikt. Men om jag skulle spika något, tror jag nog det får bli mat. 

Vilka låtar kommer alltid påminna dig om 2015?
Bl.a. dessa låtarna
Shine - Years & Years
Take Shelter - Years & Years
Reality - Lost Frequencies ft. Janieck Devy
Master Blaster (Jammin') - Stevie Wonder
Lush Life - Zara Larsson
Stora Fötter Stora Skor - Maskinen, Dim Out
Upp - Maskinen
ABCP - Far & Son
Freedome - Pharell Williams
Alla Dom Hilmar - Otheas
Var du gladare eller ledsnare jämfört med tidigare år?
Detta har väl varit lite av ett "både och år", jag har mått bra stundvis men också mindre bra. Så som man gör mer eller mindre? Tiden då jag mådde som sämst psykiskt var helt klart i somras, då jag hade ångest. Men samtidigt när jag häromdagen tänkte på det gångna året gjorde jag upp en liten "pros and cons" lista i huvudet och kände väl mest att, jag har nog mått ganska bra i år ändå. De bra sakerna vägde i slutändan tyngre än de dåliga. Så jag skulle vilja sammanfatta år 2015 som ett relativt bra år ändå. 

Vad önskar du att du gjort mer?
Jag önskar nog att jag hade gjort mer saker tillsammans med mina vänner. Självklart träffades vi endel, och alla stunder tillsammans med dom är guld för mig. Men jag önskar nog att vi hade gjort lite mer spontana saker ihop, träffats oftare osv. Men sen har vi alla haft vårt eget och jobb har dessutom tagit upp större delen av tiden för allihop. 

Den maträtt du åt oftast 2015?
Ingen aning, det har nog varit ganska varierat i år. Provat på en hel del maträtter jag aldrig smakat innan. 

Vad gjorde du på din födelsedag 2015?
Var hemma och tog det lugnt i värmen som kom alldeles lagom till min födelsedag. En del vänner kom med fina överraskningar under dagen och även Philip överraskade mig på natten med mina favorit rosor.  

Högsta önskan just nu?
Någon direkt önskan vet jag inte om jag har. Och om man ska gå in på nyårslöften så tycker jag inte om att säga just nyårslöften, för ett löfte måste man hålla och alla andra års nyårslöften jag haft har jag aldrig lyckats hålla. Så därför har jag istället satt upp en del mål jag hoppas att jag kommer uppnå i år, så som att spara så mycket pengar jag bara kan och börja studera igen.  

Finns det något som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Visst finns där endel saker man önskar aldrig hänt eller som man önskar hade hänt, men samtidigt så ska man inte tänka för mycket på det. 2015 finns inte mer utan är numera bara ett minne, så då tycker jag vi låter det vara ett minne vi inte ska titta tillbaka på i syftet för att gräva för djupt i det med ånger. 

Vad fick dig att må bra?
Som alltid min fantastiska familj och underbara vänner, men också Philip som jag är så himla glad över att jag träffade 2015.

Vem saknade du?
Självklart min morfar, allt hade varit bättre om han fortfarande funnits i livet. Det går inte en dag utan att jag tänker på honom. 

Vad är du mest stolt över?
Framför allt att lyckades ta mig ann min ångest och att jag började jobba med ett jobb jag trivs med. 

Kontroll, ett form av kontrollbehov har jag tidigare haft när det kommer till mitt inre. Att kontrollera så jag inte tappat det helt, kunnat ta mig igenom tuffa perioder på ett förvånansvärt bra sätt så att jag sen kunnat gå vidare och fortfarande kunnat klara av det vardagliga. Jag har sett till så att jag inte brytit ihop allt för mycket för mitt eget bästa. Sagt till mig själv så många gånger att "det är okej för dig idag att känna efter, men inte för mycket. Tänk på att du ska klara av kommande saker också". Detta låter kanske inte okej i vissas öron, men för min del var detta en överlevnadsinstinkt jag fick vänja mig vid att leva efter när jobbiga saker kom fram en efter en, hela tiden.

Visst är det okej att känna efter, att vara ledsen men även att få bryta ihop. Och jag har kanske vissa stunder varit för hård mot mig själv, men när du lever efter en viss rutin och har gjort under en längre tid är den inte heller särskilt lätt att bryta om det så väl skulle behövas.

Men något som det lilla kontrollbehov jag har kvar och även jag själv har samma åsikt om är att det inte var okej att det blev som det blivit nu. För nu vet jag inte hur jag tidigare gjort och hur jag tidigare kunde hantera stunder som de jag upplevt på senare tid som faktiskt bara har varit en väldigt kort tid. 

Det jag pratar om att jag haft kontroll över är framförallt min ångest. Den har jag levt med i så många år eftersom den kom in i mitt liv när jag inte var särskilt gammal. Under två års tid som barn levde jag med panikångest och fick attacker flera gånger i veckan, grät så ofta att man efter ett tag borde ifrågasatt hur mycket tårar den lilla kropp jag då var bosatt i egentligen kunde producera. Men efter en tid blev ångesten stabil och jag lärde mig hantera den. Och jag har kunnat hantera den i så många års tid nu, men det fasta greppet jag en gång hade är så gott som bortblåst nu.

För ungefär tre veckor sedan fick jag den värsta panikångestattacken jag varit med om på flera år. Jag märkte inte ens av när jag väl tappade kontrollen eftersom allt gick så oerhört fort. Jag hängde inte alls med och innan jag ens visste ordet av det hade jag så mycket panik att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Jag kände inte igen mig själv och blev så rädd över det som nyss greppat tag i mig att det hela blev allt värre. Jag tänkte att "försvinner inte detta snart så dör jag". 

Jag var så yr och hela huvudet snurrade, mina händer började skaka och inte långt där efter skakade hela kroppen. Jag kallsvettades mer än vad jag kan minnas att jag gjort tidigare, magen gjorde så enormt ont och jag mådde hur illa som helst. Samtidigt grät jag så mycket att det blev alldeles suddigt framför ögonen på mig och jag hyperventilerade så mycket att det kändes som om jag tillslut skulle trilla ihop. Slutligen tog det i alldeles för mycket i kroppen att jag fick springa in på toaletten för att kräka. 

Jag måste vara ärlig och säga att jag är besviken, så öerhört besviken på mig själv att detta hände. Det kanske är helt och hållet fel av mig att känna så, men oavsett om det är rätt eller fel så tar det fortfarande inte bort hur jag faktiskt känner för denna händelsen. Väl efteråt förstod jag inte vad som hade hänt och vad som var den egentliga anledningen till varför detta hade hänt heller. 

Sedan detta hände har jag gått med en konstant rädslan i kroppen att panikångesten ska komma igen och att jag inte ska hinna förbereda mig på att hantera den. Och på grund av detta gör det mig så låst. Jag tar avstånd från saker jag tror kan framkalla ångesten eftersom jag knappt vågar ta chansen att den ska uppstå igen. För känslan att inte känna igen sig själv alls och även att man är rädd att livet står på spel, är två så ofantligt obehagliga känslor. 

Nu ligger ständigt gråten i ögonen och jag känner mig så ledsen hela tiden. Flera gånger om dagen märker jag att jag kan sitta och blinka hur mycket som helst för att tårarna inte ska komma, eftersom jag knappt orkar vara ledsen. Jag orkar inte uttrycka min såkallade sorg när jag hela tiden känner den sitta i bröstkorgen som ett mörkt och kallt svart hål. 

Jag vet inte alls hur detta ska ordna sig. Just nu ser det helt svart ut framför ögonen på mig när jag tänker den tanken. Hur ska jag kunna komma ut ur denna onda cirkeln och komma ifatt mig själv igen? Jag är väl medveten om att hjälp finns, och bra sådan med, men det hindrar mig ändå inte från att tänka att allt ska bli som vanligt igen är en helt ofattbar tanke. 

Och som alltid när jag tar mig tiden till att skriva om något djupare handlar inte detta om att jag vill att någon ska tycka synd om mig. Detta handlar om mig och att jag ska få kunna uttrycka mig för mitt eget måendes skull. Oftast brukar en nedskriven text kännas bättre för min del. Jag har funderat fram och tillbaka nu ett par gånger på om jag verkligen skulle skriva ned detta, och nu tog jag mig modet till att göra det, framförallt för att kunna sätta någolunda bra ord på mitt mående just nu men också för att jag för en ynka liten stund mår lite bättre av det.

I svåra situationer har jag tidigare alltid tänkt "det är jobbigt nu, men efter varje dal kommer där en topp. Detta kommer bli bra tillslut". Men just nu kan jag inte tänka så, eller rättare sagt så försöker jag men det går verkligen inte. Detta är så pass jobbigt att jag frågar mig själv om detta egentligen kommer bli bra tillslut, och isåfall hur? 

Come Back To Me - Urban Cone, Tove Lo
Elastic Heart - Sia
After The Disco - Broken Bells
Effortless - Sabina Ddumba
Black Swan - Caroline Wennergren
Paint - The Paper Kites
The Longer I Run - Peter Bradley Adams
Pickin' Up The Pieces - Fitz and The Trantums
Different Colors - Walk The Moon
Work This Body - Walk The Moon
Shut Up and Dance - Walk The Moon
Snap Out Of It - Arctic Monkeys
R U Mine? - Arctic Monkeys
Why'd You Only Call Me When You're High - Arctic Monkeys
Dangerous (Oliver Remix) - Big Data
Greek Tragedy - The Wombats
Even The Darkness Has Arms - The Barr Brothers

Kära fyraåriga Johanna, världen är så stor just nu och du är en liten del av den. Du har inte uppfattning om speciellt mycket just nu, du lever mest med tiden och i din fyrkantiga lilla vardag. Dina dagliga rutiner ser i stort sätt likadana ut för var dag som går men det gör inget nu, det är en trygghet och eftersom du inte har vetskapen om mer än den här lilla tryggheten, så är det okej. Du får reda på en sak i den här åldern som du inte riktigt förstår samtidigt som du faktiskt gör det. Du försöker ta in det men du vet inte riktigt hur. Du har så mycket tankar och funderingar redan nu och det här blev en stor del av dom, en av dom som du faktiskt tänker på lite extra. Du vet bara inte riktigt hur du ska hantera det, men vem ska klandra dig som fyraåring att inte förstå? Det är okej att inte riktigt förstå, det kommer att bli bra. 

Kära nioåriga Johanna, livet är tufft just nu och du mår inte riktigt som du ska. Detta är en helt ny känsla för dig, rädsla. Inte själva rädslan i sig men att konstant gå runt med en så stark rädsla i kroppen är inte vanligt för dig. Du undrar vad det egentligen är som pågår, vad är detta för något? Tyvärr så är det så att du har drabbats av något som heter panikångest och det är otroligt jobbigt, jag vet. Att varje gång behöva hyperventilera, gråta tills ögonen svider och kroppen värker varje gång du måste lämna huset är en fruktansvärd känsla, speciellt för en så liten ung tjej som dig som inte riktigt förstår hur detta ska hanteras. Jag skulle vilja krama dig i dessa stunder, få hålla om dig och säga att allt kommer att lösa sig och att det tillslut kommer att bli bra hur omöjligt det än låter just nu. För jag är den ända personen som faktiskt hade kunnat förklara det för dig. Men du, det blir faktiskt bra och det lovar jag dig.

Kära elvaåriga Johanna, det börjar bli bättre nu, ellerhur? Det går långsamt fram och det har varit en lång resa, men du börjar nå slutet och ett litet skimrande ljus ser du glimtar där allra längst fram i den mörka tunnelns slut. Och vet du vad? Du är snart där, du är snart framme. Tyvärr måste jag berätta för dig att detta är något som kommer ärra dig för livet. Nu när du väl är ute ur den mörka bubblan av panikångest så känns det inte riktigt som det, jag vet. Och det kommer aldrig bli så jobbigt som det har varit, men detta kommer faktiskt att påverka ditt framtida jag ändå. Ångesten kommer inte försvinna, den kommer finnas kvar och den kommer att besöka dig i mindre doser oftare än du tror. Du kommer även tänka ännu mer än du redan gör nu. Du kommer att tänka över varenda kommande handling fem steg längre för att inget ska gå fel och för att ingen ångest eller panik ska råka inträffa, så du slipper få känna på det igen som du verkligen inte orkar. Men är det bättre så? Både ja och nej. De stora ångestattackerna och paniken kommer bli färre, men samtidigt har du börjat med något som är så fruktansvärt svårt att sluta med, nämligen överanalysera. Så istället för panikångest har du nu istället börjat överanalysera precis allt, och tro mig, det är inget som är speciellt lätt att sluta med hur mycket du än försöker. 

Kära tolvåriga Johanna, det börjar närma sig sommar och snart blir du tonåring på riktigt. Det är en varm vår och du tar tiden lite som den kommer. Just nu är saker och ting faktiskt helt okej bra. Tyvärr så måste jag även berätta för dig här att snart kommer en hemsk nyhet som du nog aldrig kommer att förstå hur du ska hantera den. Än idag vet du inte hur. Och på det här området skulle jag vilja berätta för dig att det blir bra tillslut, men jag tror inte det blir det. Jag är ledsen, men det är nog så det är. Du kommer få försöka lära dig hantera detta på ditt eget sätt, det kommer inte att bli lätt men du har inget annat val än så. Detta är en smärta du kommer få bära på hela livet, en annorlunda smärta eftersom det är en historia utan ett slut. De sista kapitlets sidor i boken är oskrivna, boken fick aldrig sitt slut. Och ibland blir det så, det är något vi får försöka lära oss. Det är bara att resa sig upp och gå vidare helt enkelt. Men redan nu är du stark, trots det att du känner dig vilsen så är du stark och du kommer att klara dig.

Kära trettonåriga Johanna, du har nu försökt hitta dig själv och börja om. Till en början känns detta valet som ett smart och klokt val, men du ändrar dig snabbt och undrar var någonstans du egentligen har hamnat. Det är väldigt tufft till en början, men håll ut. Det är det ända rådet jag har till dig. Håll huvudet högt ett litet tag till för snart kommer en vändning och du ska se att de val vi gör i livet som till en början verkar helt förlorade kan tillslut visa sig vara bland de bästa och klokaste. Jag lovar, så håll ut.

Kära femtonåriga Johanna, tiden går fort och nu är det sista året på högstadiet som gäller. Slutet kommer att vara jobbigt, hur mycket du än just nu intalar dig själv att du kommer hoppa av glädje för att aldrig igen behöva sätta din fot där igen, så kommer en tår eller två, eller helt ärligt så kommer du fälla hur många tårar som helst sista dagen av både glädje och sorg. Det har varit en jobbig period men du har samtidigt haft en otroligt lärorik men även rolig tid. Du har vuxit enormt mycket som person ska du veta, även om du inte riktigt kan se det nu. Jag skulle dock bara vilja åka tillbaka i tiden och få banka lite vett i skallen på dig. Säga åt dig att all den tid du la på självhat hade kunnat vara tid du lagt på så mycket annat viktigare och roligare saker. Att dina tankebanor just där och då inte var okej och jag skulle vilja ruska om dig och säga åt dig att du är perfekt som du är. Och skulle någon mot sin förmodan säga något annat än så, så är det fel. För du är ju faktiskt du, och hur unikt är egentligen inte det? Det finns bara en som du och den du är ska du värna om. 

Kära sextonåriga och sjuttonåriga Johanna, mellan dessa två åren är du faktiskt två helt olika personer. Från att vara så vilsen och splittrad till att faktiskt växa så fort som du gjorde i dig själv. Du blev starkare och mer säker i dig själv. Vilken vändning du gjorde då och jag måste faktiskt säga att det är något jag är stolt över. För hur mycket som än hänt, hur mycket du än fått känna på och gå igenom så har detta inte tryckt ner dig eller sänkt dig, utan detta har höjt dig och gjort dig starkare. Du har fått känna på allt från det ena till det andra. Och hur många gånger du än har fallit så har du alltid sätt till att du rest dig upp igen, för hur mycket du än kan utstråla osäkerhet så ger du dig inte. Du ger inte upp och du ger dig på att du ska klara dig. 

Kära nutida Johanna, i brinnande stund är du arton år gammal och börjar så smått närma dig ditt nittonde år. Vilken resa du har varit med om under alla dessa gångna åren! På gott och ont förståss. Det har varit underbara stunder, lyckliga stunder, sorliga stunder, arga stunder, men du har klarat dom allihop. Hur kämpiga vissa tider än har varit så har du faktiskt lyckats ändå. 

Jag skriver inte detta för att på något sätt tycka synd om mig själv, för det gör jag verkligen inte. Utan för att göra en liten tillbakablick på allt som hänt under mina år som barn och tonåring. Och även om jag har gått igeom stunder som känts som en evighet, som om dom aldirg skulle ta slut så har jag faktiskt tagit mig igenom dom. Även om jag varje dag lever med ångest och en hjärna som ständigt går på högvarv så går livet vidare ändå. Det är något jag försöker påminna mig om varje dag det känns tufft och ångesten slår till. Det har absolut blivit bättre men jag har en lång bit kvar. Det är en ständig och daglig process med att försöka få bort detta och jag kämpar, jag peppar mig själv mycket, men det är inte heller jätte lätt och det är inte heller något som försvinner på en dag. Men tro mig jag försöker, och som sagt så är jag påväg.

Jag ville också mest ge mig själv en liten klapp på axeln och ge mig själv en liten hyllning. För när jag ser mig själv idag så ser jag en stark och klok ung kvinna. Jag vill kunna kolla på detta inlägget när jag har en dålig dag och känna, ja men då tänkte jag faktiskt på detta sättet och jag är kanske inte så dålig trotsallt. För har jag kännt eller tänkt såhär en gång tidigare så kan det väl ändå inte bara vara något jag har fått om bakfoten? Vi måste nämligen ta vara på de stunderna då vi på något sätt känner oss bra, vi måste uppmärksamma dom mer. För med tanke på det samhälle vi idag lever i, där vi ständingt har någon form av press på oss vare sig det nu gäller utseénde, karriär, vårt inre e.t.c, så behöver vi uppmärksamma de stunder vi faktiskt känner oss stolta, glada, lyckliga eller nöjda över oss själva. Notera dessa stunder mer så att vi kan gå tillbaka till dom under dåliga dagar. För kände vi så en gång så kan vi faktiskt känna så igen, ellerhur? 

5 saker jag brukar säga
- va?
- jävlar i havet!
- herregud...
- jag ska.
- heja Sverige...

5 saker jag brukar tänka
- nu har jag *räknar*... fem timmar att sova innan jag måste gå upp
- någon låt, har alltid någon låt på huvudet
- tänk egentligen vad konstigt att...
- *tänker på ett skämt/något roligt* haha, jag är rätt rolig ändå
- undrar om jag verkligen tog med mobilen/plånboken/datorn, stängde jag av spisen/plattången (osv)??
5 saker jag brukar drömma om
- att bli skådespelerska 
- att få åka ut och föreläsa om sex och samlevnad (mitt drömjobb!!) för t.ex. ungdomar eller personer som inte är speciellt utbildade inom ämnet
- att få resa och besöka en massa fina platser
- att jag önskar jag var modigare
- att jag bara en dag skulle ta mitt pick och pack och dra, för hur hade mitt liv sett ut då? 

5 saker väldigt få personer vet om mig
- jag har nickelallergi
- jag är känslig mot vatten och får väldigt lätt utslag när jag duschar
- jag har någon slags fobi för fötter
- jag är verkligen inte kräsen när det gäller mat, men skaldjur klarar jag bara inte av
- min biologiska pappa är inte vid livet

5 saker jag älskar att göra
- spendera tid med människor som får mig att må sådär extra bra
- resa
- promenera med eller utan musik/podcast i öronen eller med fint sällskap sköna sommarkvällar
- lära mig nya saker som inte involverar mattematik, fysik osv
- mysa

5 saker som jag vill ska hända innan året är slut
- att jag får ett jobb
- får en perfekt student
- besöker huvudstaden på nytt
- att jag får känna mig behövd och uppskattad
- att jag får skratta mycket och känna mig lycklig
5 saker jag saknar i min garderob
- fler par jeans, svarta som blåa
- stickade tröjor
- fler klänningar och kjolar
- bas tröjor
- strumpor och trosor, man kan aldrig få för mycket av det och dessutom försvinner alltid strumporna...

5 saker som doftar underbart
- Kaffeeee
- sommar, det är en speciell doft
- mamma, hon har en så trygg doft
- brunbränd hud
- blommor
5 saker jag vill bli bättre på
- fokusera
- uppskatta de små sakerna
- ta vara på nuet
- skriva
- prata om viktiga ämnen

5 saker jag skrattar åt
- mig själv
- mina vänner med vår underbara humor
- mina syskon, dom är himla roliga
- djuren här hemma
- katter på youtube, ja du läste rätt

5 saker som gör mig till mig
- att jag vågar stå upp för mig själv och är inte rädd att säga vad jag tycker eller säga ifrån
- att jag skulle kunna vända upp och ner på hela världen för mina nära och kära
- mitt högljudda men åh så fula skratt haha
- jag är rätt omtänksam
- mitt överanalyserande, men det är något jag ska bättra på under 2015




Inspiration från Jennifer Stroud.

Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut?
Ja det gjorde jag, men mest grejer som jag ångrar just nu. Fast jag besökte huvudstaden för första gången, och det ångrar jag inte en ända sekund.

Vilka länder besökte du?
Tyskland, för första gången det med till och med. 

Är det något du saknar år 2014 som du vill ha år 2015?
Nej det skulle jag inte påstå. 

Vilket datum från år 2014 kommer du alltid att minnas?
Den 28 maj. 

Vad var din största karriärsmässiga framgång?
Karriär och karriär.. Jag sommarjobbade på huvudkontoret på Perstorp AB, räknas det?

Och din största framgång privat?
Att jag, trots så många motgångar, har klarat mig. Här står jag mitt i början på ett nytt år och jag lever, jag mår. Jag klarade mig faktiskt igenom detta skit året.

Vad spenderade du mest pengar på?
Jag skulle nog säga mat, men även smått och gått till mig själv som jag ibland valt att kunna unna mig. 

Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2014?
Bland annat dessa
Bermudatriangeln - Panda da Panda
Runaway (U & I) - Galantis
Stolen dance - Milky Chance
Cut Your Teeth - Kygo remix - Kyla La Grange, Kygo
Rude - Magic!
Love - Gina Dirawi
All About That Bass - Meghan Trainor

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Jag var ledsnare måste jag säga. Självklart har jag, som sagt, haft bra stunder så hela året har inte gått åt till att jag varit dyster konstant, men mycket av året har.

Vad önskar du att du gjort mer?
Att jag tagit tag i allt jobbigt när det väl hände, att jag bearbetade det direkt istället för att lägga allt på hög för att jag inte tyckte att jag hade tid. 

Blev du kär i år?
Nej. 

Den maträtt du åt oftast 2014?
Jag har ätit väldigt varierat, så jag kan nog inte bestämma vad jag oftast ätit. Gröt kanske? 

Vad gjorde du på din födelsedag 2014?
Jag jobbade faktiskt och när jag kom hem hade vi bara ett litet kalas på kvällen. Jag skulle upp tidigt och jobba dagen efter också, därför blev inte min födelsedag särskilt speciell. 

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Jag vet inte riktigt. 

Något du ångrar?
Jag ångrar väldigt mycket, men samtidigt känner jag att jag inte ska ångra för mycket kanske? Jag hade kanske inte varit samma person idag om jag inte gjort alla de snedsteg jag gjorde. Jag har lärt mig av det, och det är grejer som inte kommer att hända igen, men jag ska nog inte ångra för mycket. 

Vad fick dig att må bra?
Mina vänner har fått mig att må väldigt bra, och min familj. 

Vem saknade du?
Min underbara morfar. 

Vad är du mest stolt över?
Att jag vuxit något otroligt i mig själv under detta året. Jag har blivit starkare och klokare, faktiskt. 

Årets roligaste fest?
Jag har varit på väldigt många roliga fester i år, så jag tror inte jag kan välja. Men de roligaste festerna inträffade definitivt under sommaren. 

Vilken var din bästa månad?
Juli skulle jag tro. Jag blev arton, gick på siesta, gick på fester, umigicks med fina vänner, njöt av värmen. 

Finns det något som du skulle kunnat gjort bättre?
Det finns det säkert, och självklart skulle man väl ibland vilja spola tillbaka tiden och ändra på vissa saker, men man ska inte tänka så heller. Vi måste lära oss att acceptera det som hänt, det vi sagt och det vi gjort, annars kommer vi aldrig någon stans i livet utan vi står och stampar på samma plats hela tiden. 

Beskriv 2014 med tre ord:
Sorg, kyssar men även glädje. 

 

Jag ska vara ärlig och inleda detta inlägget med att konstatera att 2014 har nog varit det värsta året i mitt liv. De senaste åren har inte heller varit fantastiska, men så är det ju, livet går i toppar och dalar hela tiden och vi kan inte alltid tro att allting ska vara på topp, även om vi så hade önskat. 

Jag har haft otroligt bra och fina stunder detta året, men tyvärr är det så att, hur mycket man än försöker och vill, så är det de dåliga stunderna som tar över de lyckliga. Det är inte många fina minnen jag kommer ihåg från det här året eftersom jag enbart förknippar det med tråkiga minnen. Jag är självklart väldigt tacksam för den glädje jag fått ta del av i år, och som jag kan blicka tillbacka och le på. Men just nu vill jag bara att detta året ska nå sitt slut så att jag äntligen kan gå in i ett nytt kapitel och lämna allt som hänt bakom mig, och jag glädjer mig mycket åt att imorgon är år 2014 sista dag, snart är det över.

Året i sig började relativt bra och jag var på gång. Efter ett lyckat nyårs firande som jag och mina vänner höll i var jag igång igen. Januari, februari och mars var inte speciellt händelserika månader, och ska jag vara ärlig så minns jag inte jätte mycket från dessa heller haha.

April månad inledde iallafall med att fira min fina morfar som fyllde 80 år tillsammans med familj, släkt och vänner. Kalaset bjöd på god mat och fint umgänge och jag fick lite kvalitetstid med morfar en stund där vi bara satt och små pratade. Jag åkte sen till Tyskland tillsammans med den delen av klassen som läste tyska 4. Jag hade inte höga förväntningar på den resan och funderade till och med på att inte följa med. Men jag är så glad att jag faktiskt följde med!! Jag hade en mysig och rolig fyra dagars resa med så mycket skratt och bra umgänge. Solen visade sig sista dagen och jag och två tjejer från klassen gick runt bland Münchens gator och kollade i affärer och kände solen bränna skönt på kroppen. Vi satte oss och åt glass mitt på ett av torgen och hörde på musik som spelades på gatorna och hade det så himla bra. När jag kom hem var det lov och en arbetsintervju väntade. Jag var hur nervös som helst och minns att jag tyckte det gick helt åt skogen. Men dagen efter fick jag ett meddelande om att jag hade fått jobbet. Jag blev hur chockad som helst eftersom det inte var alls vad jag förväntade mig. Jag hade lite blandade känslor kring jobbet men tog tillslut beslutet att tacka ja. I slutet av månaden fick jag mig en ny telefon och firade valborg nere i Lund med ett bra umgänge.

I maj månad var jag mycket på fest. Träffade även min saknade vän Matilda över god lunch på WookHouse! Jag hade även två veckors praktik och en av dessa veckorna var på mitt kommande sommarjobb. Robin fyllde år och jag och Cassi bestämde oss för att överraska honom och bjöd på god mat på en mysig restaurang och hade en väldigt bra kväll! Det blev fint väder och mina ben var ofta barbenta, solade en del och mina fräknar dök snabbt upp. Jag spenderade morsdag tillsammans med mamma, mormor, lillebror och morfar inne i Hässleholm där vi gick ner i en park och satte oss på ett fick i det fina vädret och hade en hur bra stund som helst. Morfar var på topp och pratglad. Jag hade ett sånt lyckorus i hela kroppen efter den dagen och mådde så bra. Tre dagar senare hände tyvärr det som aldrig fick hända. Morfar gick bort och lika så en del av mig. 

Hela juni månad hade jag som ett stort, tjockt grått moln över mig av sorg och jag mådde inte bra alls. Jag försökte så gott jag kunde men det var inte lätt. Jag behövde vara på topp eftersom sommarjobbet skulle dra igång snart och fick därför försöka lägga sorgen åt sidan. 
Jag slutade skolan och hade fest med fina vänner och mådde väldigt bra där och då, för stunden. Började sen att jobba och det rullade på så gott det gick. Linus hade bal och jag fick fixa till honom, han var så himla fin!! Jag försökte ta vara på mina lediga timmar under helgerna så mycket som möjligt och hade många myskvällar, gick på många fester och höll igång hela tiden. Firade midsommar hemma hos Cassi som var väldigt roligt men slutade lite som den gjorde haha.. I slutet av månaden var det dags för begravning och jag grät så otroligt mycket. Hade jag inte haft min fina och underbara kusin vid min sida hade det nog varit en betydligt jobbigare dag, hon är så himla bra.♥

Juli månad drog igång med min födelsedag och jag blev ett år äldre, arton. Jag fick ett himla fint halsband med en liten historia till det av mormor som jag blev hur glad som helst över. Av Cassi och hennes familj blev jag överraskad med en helg i Stockholm där jag faktiskt aldrig hade varit innan. Jag blev hur glad som helst och hade en så rolig och fin helg med så bra sällskap, jag är så himla tacksam för detta än idag! Helgen efter det drog siesta igång och jag mådde hur bra som helst. Dansade, skrattade, träffade mycket olika människor och åt langos. Helgen avslutades på ett underligt men väldigt roligt sätt. Jag kom sen tillbaka till jobbet och det hände en del saker där vilket fick mig att välja att lämna. Juli månad flöt på så bra det gick, jag mådde inte jätte bra men var i bra sällskap hela tiden som gjorde det hela mycket bättre och lättare. Var i Helsingborg ett par gånger, gick på fester och njöt av det fina vädret. I slutet av denna månaden hände åter igen en väldigt tråkig sak. Mammas man råkade ut för en olycka. Jag tror inte jag behöver gå in på det för mycket utan hoppas det räcket med att jag skriver att det var väldigt jobbigt.

I början av augusti månad var jag nere i Lund hos Jocke och Paula i ett par dagar. Kom hem och hade en myskväll med vänner hemma hos mig. Jag kom tillbaka till sommarjobbet igen i en och en halv vecka för att sen lämna helt och hållet. Köpte även mina första Vans denna månaden och var väldigt glad (trots priset haha...) över detta. Vi hade urnsättning för morfar i mitten av månaden och jag kände otroligt mycket sorg. Var på fest och var även på "Helsingborgs festivalen" med vänner och hade en väldigt rolig och bra kväll som inte avslutade på bästa sätt och jag mådde väldigt dåligt över detta.

I september hade skolan dragit igång igen på riktigt och rutinerna var tillbaka igen. Hade inspark för ettorna som var både bra och dålig, men mest bra. Det slutade tillslut lyckat iallafall. Jag skrev ett långt inlägg angående valet och en vecka senare fick jag rösta för första gången. Köpte nytt te och drack mycket av detta. Köpte även nya glasögon och nya höst skor denna månaden. Mamma fyllde år i mitten av september och i slutet överraskade vi mamma med en liten fest.  

I oktober månad hände inte mycket. Skolan var igång, jag pluggade en massa, åt goda gröt frukostar, unnade mig att gå till frisören och vi gjorde graven höst fin. Vi var även på kyrkogården under alla helgon. 

I november hände inte så mycket då heller. Jag spenderade en helg nere i Vellinge hos farmor tillsammans med mina brödrar och hade det mysigt. Hade även en utgång med vännerna och Linus fyllde 16! 

December drog igång med två veckors praktik i Helsingborg på Kemira. En väldigt lyckad praktik och jag trivdes bra. Blev dock sjuk mitt i alltihop och fick stanna hemma. Jag försökte kolla mycket på Musikhjälpen som är så himla bra och spenderade nästan en hel natt i soffan framför detta. Annars har mycket av december månad bjudit på studier. Jag har pluggat väldigt mycket i hopp om att bli klar med allt i tid. Vi slutade tillslut skolan iallafall och allt julfirande började dra igång. Jag var nere hos farmor på julafton tillsammans med familjen vilket var mysigt. Några dagar senare träffade jag äntligen mina två äldre syskon och spenderade en hel dag med dom vilket var sååå behövligt!! Annars har jag de sista dagarna försökt ta det så lugnt som möjligt. Jag har verkligen varit så himla trött och utmattad. 

När jag ser min lilla summering av året i text så ser det självklart inte så hemskt ut som jag kanske fick det att framstå. Men det är mycket jag kände att jag inte ville ta med eller kände att jag ens kunde ta med. 

Jag tror att hade inte min älskade morfar gått bort i år så hade jag inte klassat detta året som hälften så dåligt som jag gör nu. Detta har tagit något enormt på mig och min familj, och det är även något jag haft, men även har, väldigt svårt att greppa. Han har betytt så ofantligt mycket för mig och utan minsta lilla förvarning bara slets han ifrån mig. Jag förstod det inte då, jag förstår det inte idag och jag vet inte om jag någonsin kommer förstå det. Det jag vet är att jag saknar honom så det gör ont, varje dag. 

Jag har inga förväntningar på det kommande året, men jag hoppas iallafall att det blir ett bättre än det som varit.

Ett par låtar som just nu spelas väldigt ofta i mina lurar;

Fitz and The Tantrums - Breakin' the chains of love
The Wind and The Wave - From the Wreckage Build a Home
Sia - Burn the Pages
Join the Riot - Queen Marmalade
Amanda Jenssen - När planeterna stannat
Wild Club - Thunder Clatter
Gina Dirawi - Love
Orup - Ekokammare
Sleeping at Last - All Through the Night
The Gridwolds - Beware the Dog

Vi har tagit oss in i oktober och för nu lämnat sommaren helt och hållet bakom oss, det är nu höst och inte mycket tid kvar på det här året. Jag hinner inte med när minuter, timmar, dagar, veckor och månader försvinner lika snabbt som en fingerknäppning. Jag hinner inte riktigt stanna upp och fråga mig själv hur jag själv faktiskt mår när dagarna mer eller mindre springer förbi varandra. Men samtidigt som allt går så fort står fortfarande jag och trampar på ett och samma ställe hela tiden, det händer ingenting och livet står oerhört stilla samtidigt som det inte gör det. Ibland kan jag känna att jag inte ens hinner med min ålder. Allt har gått så fort att jag många gånger måste tänka om över hur gammal jag faktiskt är. Jag är fortfarande kvar i att jag är femton/sexton år gammal, jag är ju inte arton? Det tar emot och är väldigt svårt att sjunka in när jag säger till mig själv eller blir påmind om att, jo Johanna, du är arton år gammal och nästa år tar du studenten. Jaha, och sen då? Vad som händer sen finns liksom inte alls för mig för tillfället. Den trygga miljön som jag så länge kunnat "smutskasta" och irritera mig på, finns snart inte mer? Snart har jag mina egna vägar att välja mellan, men vilken väg väljer jag då? Vilken väg kommer att passa mig och vilken väg kommer att vara den rätta? Jag har så gott som ingen aning alls faktiskt, och det skrämmer mig litegrann även om jag inte ska stressa över det allt för mycket. Ja, jag har gott om tid efter gymnasiet att bestämma mig för vad jag ska göra och inte göra, jag får ångra mig, jag får lägga av, jag får göra om och göra rätt helt enkelt. Men även om jag inte vill tänka på det alls och säger att jag ständigt inte vill bli påmind om att detta är sista året, så måste jag ju ändå tänka på det, ellerhur?

Jag är faktiskt aningen trött på att alltid behöva svara "jag vet inte" när frågor som "vad ska du göra efter gymnasiet?" nätt och jämt dyker upp. Jag har tankar och drömmar kring astronomi. Rymden fascinerar mig så oerhört mycket. En stjärnklar himmel med månen i centrum som lysser upp sprider sig ett så fint lugn som näst intill inget annat kan för mig. När jag mår bra som mindre bra, så kan alltid en tankestund under ett svart fläckigt täcke göra mig lugn och få tankarna på mindre ångestfyllda spår. Upptäckande av nya planeter samt studerandet av dessa verkar så oerhört intressant och spännande. Jag har tankar och drömmar kring att bli djurpolis. Jag älskar djur och att de ska ha det bra är en ren självklarhet för mig, dessvärre vad jag vet ännu, har inte detta kommit till Sverige ännu utan finns bl.a. i Miami i USA. Detta går ut på att ta hand om djur som far illa till och att man därefter ser till så att ägaren inte får chansen till att skaffa djur fler gånger. Jag har också tankar kring psykologi och sociologi. Jag tycker att det verkar väldigt intressant att läsa om hur vi fungerar på olika plan. Jag skulle även senare väldigt gärna vilja hjälpa människor på något sätt. Jag finner en stor lycka i att kunna hjälpa människor genom de olika dalarna vi gå igenom i livet. Men, jag har även tankar kring musik. Detta är ett ämne som ligger mig nära men ändå inte. Tiden har inte funnits till för att lyckas utföra någon utveckling dessvärre, och jag vet inte alls vad jag skulle göra om jag skulle välja att musik är det jag vill jobba med. Jag är så väldigt splittrad kring vad jag vill hålla på med. Det finns inget som jag känner mig stensäker på utan jag har så mycket olika tankar och funderingar. Därför fylls kroppen med stress och ångest när folk frågar vad som händer sen. Jag vet iprincip lika lite som du som frågar, om vad som händer sen för mig sig. 

Jag vet att jag inte ska jaga upp mig allt för mycket och inte heller stressa eftersom det inte tillför mer än negativ energi. Men jag måste ju ändå grubbla, hur lite jag än vill det, med tanke på att studenten faktiskt börjar närma sig även om man kan tyckas att det är lång tid kvar så är det inte det. 

Nu tycker jag vi sover på saken, okej? Bra. Godnatt.

Vad har du för musiksmak?
Jag vet väl inte riktigt om man kan kalla det någon smak, men här har ni det jag lyssnar på mest just nu iallafall.

Hur ser ditt liv ut nu i jämförelse med ett år sedan?
Jag tror det ser ganska likt ut, jag har väl vuxit lite mer i mig själv sen dess men annars ser det relativt likt ut vill jag nog säga.

Vad har du för drömmar?
Oj, vad svårt.. Jag har väldigt många drömmar, bland annat om att bli djurpolis tror jag.

Vad är ditt humör just nu?
Lite halv låg, har ont i magen till och från. 

Det här är så svårt haha, men jag är väl snäll, hjälpsam och godtrogen. 

Finns där något folk inte vet om dig?
Det finns där säkert, som nu är jag inne i en period där jag inte berättar speciellt mycket för de som står mig nära eftersom jag inte har så mycket ork till det. Jag vet inte varför, det bara är så!

Finns där något du ser fram emot?
Sommaren herregud!!!

Nämn tre saker du är bra på.
Bra och bra men jag försöker ofta hjälpa folk som mår dåligt, bra på att lyssna och säga mina åsikter.  

Nämn tre saker du är mindre bra på.
Att visa tacksamhet, jag kan vara sååå tacksam och glad över något men är så dålig på att visa det. Jag är ganska dålig på att ta tag i saker och fysik, jag är uuur dålig på fysik. 

Har du något beroende?
Ja det har jag, lypsyl på både gott och ont. Jag hatar att ha torra eller spruckna läppar så efter varje gång jag tvättat ansiktet eller liknande så behöver jag ta lypsyl, samma när jag ska gå och lägga mig. Men samtidigt känns det inte bra attt vara beroende av det heller..

Favorit maträtt?
Men herregud nej, det går inte att välja. Mat är så gott!!

Jag vet inte, vad tror folk egentligen om mig? Det är så svårt att säga, känns som om det är antingen att jag är super bitter och snäsig eller glad och trevlig, men jag vet inte. Jag är snäll iallafall, haha!

Brukar du skratta för dig själv?
Ja det brukar jag haha, eller ibland iallafall.

Vad gör dig glad?
Det är mycket som gör mig glad, bland annat mina vänner och familj, sommaren, lycklig kärlek, nybäddad säng med en nyduschad jag i, jordgubbar, ballonger och massa mer.

Är du en blyg person?
Ibland kan jag tyvärr vara det, men det var värre förr eftersom jag verkligen var super blyg då och knappt kunde ta för mig alls. Nu är det lite bättre iallafall, är inte sååå blyg längre.

Vad får du oftast komplimanger för?
Oj, det vet jag faktiskt inte.. Att mitt hår blivit långt på ganska kort tid kanske?

Ja där finns ett par faktiskt, bland annat dessa: här, här, här, här, här, här. 

Finns där någon låt som gör dig mindre glad?
Ja här, här, här, men de är ändå bra låtar. 

Vad tycker du om att dricka på morgonen?
Det beror väl på men juice kan vara rätt gott och om det är tidigt på morgonen är kaffe rätt gott.

Vanligaste färg på kläderna?
Det är lite olika, men blått brukar jag väl ha ganska ofta. 

Vilken är din favoritårstid?
Sommar såklart, sen kan även hösten vara mysig. 

Förlåter du folk lätt?
Det beror på vad det gäller, men är det rätt allvarliga saker som sårat mig så nej. 

Har du någon dålig vana?
Vet inte, att jag kanske använder plattången mer än vad jag borde, vill helst inte använda den så mycket alls. Och sen klarar jag inte av att gå på A-brunnar heller.

Brukar du bli arg?
Det beror väl på, men jag kan bli väldigt arg för en kort stund och lugnar mig fort därefter och inte förstå varför jag blev så arg som jag blev. Tror ibland att jag har aggressionsproblem.

Nej inte så mycket som jag skulle vilja, för jag tycker verkligen om att läsa böcker! 

Sover du helst själv eller ensam?
Det beror på, tycker om att sova själv eftersom jag tar mycket plats men har jag en bra person bredvid mig är det alltid mysigt. Så det är väl lite 50/50 men oftast tillsammans med någon, får jag väl säga. 

Nämn tre saker du inte kan leva utan. 
Lypsyl, deodorant och.. jag vet inte, där är mycket jag inte kan vara utan haha.

Vad gjorde du samma tid igår?
Träffade Cassi och Vicki i stan.

Kan du bjuda på dig själv?
Ja det kan jag väl, men blir väligt lätt generad och röd i ansiktet haha.

Det fick bli lite olika bilder från arkivet, har varit dålig på att använda kameran den sista tiden. 

Nu har jag också skaffat twitter och försöker tappert förstå mig på det, haha. Får väl se hur länge jag har kvar det, om jag lär mig det eller inte. Men hade varit kul om jag fick någon mer följare haha, så jag inte känner mig så ensam, @johanniisen är namnet.

Nu ska jag dra mig ner till byn för att möta mina vänner!

Jag är absolut ingen "beauty blogger" eller ens något i den stilen, aldrig varit och kommer heller aldrig att bli. MEN jag måste bara tipsa om att färga ögonbrynen för er som har väldigt svaga eller samma problem som jag, att dom är så ljusa att dom inte syns. Jag har funderat på detta ett tag men inte vågat för jag har varit rädd att färgen skulle fastnat i huden, eller att dom skulle bli helt kol svarta eftersom det är ca 5-10 minuter man ska ha i färgen om man vill ha full effekt, så det går rätt fort att få färg. Jag hade väl i min färg i ca 3 minuter. 

Som den gången. En tankspridd Johanna, ute och går för sig själv, slår mig ner på lekplatsen och tanken kommer upp i skallen på mig, från ingenstans. Jag kollar upp på den stjärnfyllda himlen och ser det, ett stjärnfall. Ögonen fylls med tårar, både av lycka och sorg. Idag, sitter jag ute på trappan med filten om mig denna augusti kväll. Samma tanke for upp och jag tänker på den gången. Kollar upp mot himlen och ser, naturligtvis, ännu ett stjärnfall. Snabbt, men så vackert. Denna gången gråter jag inte, jag ler. Jag tror att det är du, jag är säker på att det är du. Jag känner en viss närvaro, som inte riktigt funnits där förut. Kan det vara inbillning, bara för att man vill eller, är det så ? Att du faktiskt är med mig ? Jag kollar upp mot himlen igen, och bara ler. För att aldrig ha fått se dig, höra dig, röra dig, så känns det som om jag känner dig, bättre än någonsin. Fånigt kanske, men sant. Jag ryser, på ett bra, väldigt bra sätt. Okej, jag får vara ärlig nu, jag gråter. Men denna gången bara av lycka, ren lycka.