Idag har jag återigen varit på vårdcentralen. Och ska jag vara helt ärlig så kände jag mig inte särskilt klokare på vad som pågår med mina njurar när jag gick därifrån än vad jag var innan idag. Fick reda på att remissen som skickats till Lund skickades till Kristianstad som den där sedan har skickats till Hässleholm. Vilket jag faktiskt måste få säga inte känns särskilt tryggt. Men just nu hoppas jag bara på en bra läkare som tar mig på allvar, och framför allt, att jag får en tid så snart som möjligt. 

Fick dock reda på idag att jag har njurbäckeninflammation, igen. Ska gå på penicillin i fem dagar vilket jag hoppas tar bort värkarna och tröttheten en aning. Och dessutom den konstanta febern jag börjat få. 

Som jag har förstått det står det mellan att jag har "cystnjurar" eller "svampnjure", vilket jag också har förstått är som lite samma sak? Har försökt hitta skillnader men den största skillnaden jag hittar är att det ena är ärftligt och det andra inte? Båda två går, som jag förstår det, ut på nästan samma sak bara det att det ena ska "påminna" lite mer om en svamp än den andra? Det innebär alltså inte att jag skulle ha svamp i njuren bara att det går att likställas med en svamp. Sen är där säkert andra skillnader också men i det stora hela tycker jag att båda två påminner om varandra väldigt mycket. 

Jag vill bara få ett svar nu så jag kan försöka åtgärda detta på något sätt, även om det ser ut som om det inte går, varken för det ena eller det andra. 

Men som jag skrev för någon dag sedan så är inte detta det faktiska stora problemet som cirkulerar runt i mitt huvud, utan framförallt allt annat som händer runt omkring mig just nu. Men självklart medger jag att detta gjorde allt en aning värre. Jag vill inte måla upp mig som något "offer", att det är hur synd om mig som helst eller att det skulle vara mest synd om mig i detta, för det är det absolut inte. Men det drabbar mig ändå. Jag vill bara få vara lite ledsen just nu. Jag kan inte alltid gå efter att "se inte allt så negativt" eller "var istället glad åt tanken att det kunde varit värre". Det är väl klart att jag inte ser allt så negativt eller på något sätt vill göra det? Och ja, det är väl klart att det kunde ha varit värre men tar det verkligen bort min rätt att faktiskt få vara ledsen över hur det ser ut just nu? 

Det är bara svårt att ens försöka må bra just nu, och det är bara att acceptera. Jag försöker trotsallt att inte tänka så mycket på allt eller prata om det. För vad finns där att prata om? Varför ska jag älta samma saker om och om igen utan resultat? Jag går med smått fuktiga ögon precis hela tiden. Gråten sitter där i halsen och bara väntar på att bli triggad till att komma fram. 

Nej, allt är bara inte bra just nu. Det känns som ett tjockt moln sitter fast i bröstet på mig som inte vill försvinna därifrån. Min kropp känns bara som ett enda håltomt skal. 

Ska jag vara helt ärlig så mår jag inte särskilt bra just nu, inte alls faktiskt. Jag känner så starkt för en välbehövlig paus. Det behöver inte vara någon långvarig sådan utan bara en kort för att jag ska kunna andas lite, pusta ut. Det händer så mycket negativt för tillfället som bara lagras på hög. Jag hinner inte hantera det innan något nytt dyker upp, som att stå med en hel bunt av ihoptrasslade grejer som det inte går att reda ut.

Läget är inte jätte stabilt här hemma, det är tumullt och alla mår på ett eller annat sätt inte särskilt bra. Men det är inget jag känner att jag behöver gå djupare in på. Vi försöker så gott det går att varje dag lyfta varandra, och vissa dagar går det sämre än andra. Vi får acceptera situationen eftersom där inte finns mycket att göra åt, försöka göra vardagen till den bästa även om det inte alltid fungerar det heller. 

Men utöver det som redan inte är så bra skulle det självklart också komma ett "pricken över i:et". 

För lite mer än en månad sedan besökte jag vårdcentralen eftersom jag började känna svåra smärtor nere mot ryggslutet. Fick tid samma dag bara ett par timmar efter att jag ringt och tog där ett urinprov. Efter det fick jag träffa en läckare som sa att jag hade både för mycket av vita och rödablodkroppar i urinen vilket slutade med att jag fick en remiss till röntgen ett par veckor senare. 

Förra veckan (tre veckor efter röntgen) fick jag svar på att jag har cystor i mina njurar. 
En remiss är skickad till Lund och nu väntar jag återigen på svar. 

Jag har fått ta saken i egna händer och läsa på lite om såkallade "cystnjurar" och förstår nu vart bl.a. de konstanta smärtan i ryggslutet, illamåendet och den otroliga tröttheten kommer ifrån. Och det finns inget botemedel. 

Jag vet ärligt talat inte riktigt vad jag ska känna kring detta. Jag vet att cystorna gradvis kommer att försämra mina njurar, men sen då? Jag vet inte. Jag är så orkeslös och låg. Jag får väl bara vänta och se vad läkarna i Lund säger. 

Ja jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva mer. Trodde genuint ändå att något skulle kännas lite bättre av att jag skrivit detta men det känns inte så. Det ekar just nu tomt i huvudet.