Om tiden gått så snabbt som i förra veckan, då skulle det bannemej redan varit onsdag, onsdag kväll till och med. Just sayin. Ångrar mig samtidigt som jag inte gör det att jag blev förtvivlad och "klagade" i förra veckan angående just tiden. För den här veckan vill jag ska gå lite fortare, inte precis lika snabbt som den förra men lite, liiite snabbare bara så det kan bli fredag. Jag vill ha fredag. Nu helst. 

Okej kanske inte det mest intressanta jag skirivit denna saidan jul men iallafall, så ska jag skriva färdigt min redovisning inför morgondagen som jag, som sagt, är skit nervös över. Ska öva som satan så jag iallafall är säker på själva talet, sen hade helst klassen kunnat sitta och blunda, vända sig om eller till och med inte vara i klassrummet. 

ÅH VAD JAG VAR INTRESSANT IDAG DÅÅÅ, nej.

Ska kolla julkalendern nu, ses.

Nu har jag tagit mig en liten funderare igen och känner att, varför inte dela med mig?

 

Jag var ute och gick en runda med kära mamma + hund innan, och då pratade vi om julen och julklappar bland annat och hur otroligt överdriven julen har blivit. Det ska vara hur många julklappar som helst och precis vartenda en av dessa presenter ska kosta minst över femhundringen om inte mer. Det är datorer, mobiler, tv apparater, iPads, tv spel och ja gud vet vad va det mer skulle vara. Allt ska vara så flashigt och i allra högsta prisklass som möjligt, och grejen är att det inte bara är tonåringar som ska ha alla dessa apparater utan också DE SMÅ ARMA BARNEN. Seriöst, det är något som får mig att spricka av illska, helt ärligt. Jag blir rasande. Jag menar leker inte barnen nu för tiden? Vad jag ser och hör runt omkring mig så är det bara teknologiska(?) apparater som man önskar sig och ska ha, inte dockor eller bilar, gosedjur eller lego. 
Det jag försöker få fram är att det barnen önskar sig idag är inte normalt, om jag får lov att använda det ordet. Barn ska leka, barn ska använda sin fantasi, ha låtsas kompisar, leka ute i skogen, trädgården, parken ja vad som helst! Inte sitta framför en dator under hela sin uppväxt och förstöra sin barndom.

När jag var liten lekte jag alltid med mina leksaker och använde fantasin. Ibland använde jag inte ens mina leksaker utan bara tänkte ut en lek med mina kompisar, kusiner, lillebror i huvudet, ingen big deal med det liksom. Jag kollade nästan aldrig på tv eftersom vi inte hade några barnkanaler eller disney channel (inte förrän jag blev lite äldre), jag kollade nästan heller aldrig på film utan det var alltid lek och stoj för min del. Till jul fick jag alltid lite kläder, någon peng kanske som innebar ett par tjugor vilket var stört häftigt i mina ögon, några små leksaker och alltid en extra dyr grej jag brukade få av mamma som innebar en docka jag verkligen önskat mig eller liknande. Och så var det med de, men av det så var jag verkligen skit nöjd!Men idag så känns det inte som om barnen blir riktigt nöjda för det dom får, utan att allting ska vara så kräset och dannt vilket jag inte förstår mig på. 

Det jag också tänkte på är att julen är en högtid som egentligen handlar om att du ska vara samlad med de du tycker om, men i dagens samhälle så har det istället blivit som en present hets och det ska vara så mycket utav dom som möjligt. Sjukt, och en aning skrämmande. 

Nu ska jag inte heller dra alla barn/ungdomar över en kant, men många är så som jag beskrivit det nu, vilket är väldigt sorgligt. Och nu ska jag inte heller vara den där "speciella" och "duktiga" gemtemot alla andra men jag sa till min mamma idag att hon inte behövde ge mig något i julklapp, att jag inte önskade mig något. Utan att det ända jag kände var viktigt för mig i jul var att kunna vara samlade tillsammans med min familj inne hos mormor, att morfar som bor på hem faktiskt kan vara med oss hemma hos mormor denna julen, äta god mat, kolla Kalle Anka osv. Det mesta jag nog bryr mig om är att morfar kan vara med, det är en bra present som räcker nog för mig och jag varken behöver eller vill ha något annat. Det blir ett bra minne, och ett minna räcker längre än någon ända sak eller peng i världen för mig. 

Slutet av inlägget låter lite "miss beauty award" eller något, men det är inte alls så jag menar det, ville bara komma fram till att julen är överskattad när det kommer till julklappar. Va istället glada för det ni har.

Tack och hej. 

Det har blivit natt och det är den första december, redan. Allting går så fort, alldeles för fort och jag hinner inte riktigt med i alla banor och svängar. Bara i den här månaden, november, har det hänt så mycket, den som nyss började men som nu redan är slut och ligger som ett kapitel bakom oss. 

November har bara susat förbi och jag gissar väl mest på att jag knappt kommer hinna blinka innan december också är slut. Snart slutar vi skolan och tar jullov, snart julafton och ett helt nytt år med, 2013. Det låter nästan lite fel. Detta året har bara försvunnit ut i tomma intet, det är nästan skrämmande så fort som tiden går och har gjort nu den senaste tiden. Att redan en hel termin har gått i gymnasiet, bara sådär, det är helt sjukt. 

Ibland har det sina fördelar med att tiden går fort, speciellt när man har en liten längtan lite längre fram i kalendern. Men tider som nu, då man bara vill leva i nuet och inte riktigt längtar längre fram utan man har det bra där man har det, varför ska tiden gå fort då? Jag blir så knäpp på det. Visserligen har tiden gått fort innan också, många gånger i mitt sexton och ett halvt åriga liv, så det är egentligen inget nytt. Men just att det går såhär fort som det gör nu, det är helt makalöst. Speciellt september, oktober och november, där har bara tiden ökat mer och mer för varje liten tickande sekund som gått.

Det kännt inte riktigt som om man hinner leva där man är här och nu, eftersom tiden bara försvinner och man knappt har någon tid kvar till att utnyttja där man väl sitter. Jag får lite panik över det eftersom det är så mycket som jag vill hinna med att göra innan det är försent eller innan tiden runnit ut i sanden. Jag blir nästan stressad och får lite smått ångest. Det är så svårt samtidigt också när man bara sitter här utan någon som helst liten aning till vad man egentligen kan göra åt saken, för där finns inget jag kan göra. Jag kan väl bara hoppas och tänka att "Snälla tiden, sakta ner dig lite nu. Gå långsammare!" för det har hänt mig många gånger att jag sagt eller tänkt sådär. 

Nej usch, det är tankar som dessa som håller mig vaken om nätterna vilket speciellt inte är bra just ikväll eftersom detta har varit en relativt sömnlös vecka. Nu ska jag krypa ner under täcket, godnatt !