Jag har så mycket blandade känslor inom mig, så mycket som jag känner vill ut men jag vet inte på vilket sätt. Jag vill kunna skriva ut precis allt, varenda liten känsla som ligger och trycker på mina axlar för att sen känna en liten lättnad. Men hur ska jag skriva? Vad ska jag egentligen skriva? Jag har ingen aning, och det är det som gör det hela jobbigt. Samtidigt som jag i nuet är väldigt lycklig och fylld av glädje så är jag ledsen, väldigt ledsen och emellanåt blir jag så argt ledsen eftersom jag inte förstår. Ibland vill jag bara skrika, skrika så sviken, obetydlig och oviktig som jag faktiskt känner mig. Men ska jag verkligen skrika? Hjälper det? Eller ska jag istället gråta? Ska jag skratta eller bara ignorera? Det är det jag inte vet.

Jag har så mycket frågor i mitt huvud som spökar rundor. Inbillar mig saker som jag tillslut inte vet är sanning eller inte? Men när man heller aldrig får svar på dessa tomma frågor, får man försöka svara för sig själv vilket leder till en heldel inbillningar. Jag förstår inte om det egentligen var något fel jag gjorde eller om jag istället är en person man tröttnat på? Nu har det gått ett tag som jag hållt mitt drivande nere för att se om intresset verkligen bara ligger hos mig, och jag hade rätt. 

Ge mig inte en titel som jag varit så otroligt stolt över, som jag blivit så glad över att äntligen fått, som jag så varsamt och fint tagit hand om. Sett till att inte gjort ett ända litet felsteg för att förhindra att förlora den efterlängtade lilla pusselbit jag äntligen fått till mig. Något som prytt min sorg med glädje i dom mest djupaste dalar jag genomgått här i livet. För även om jag har varit ledsen så lös detta alltid upp, för jag var så glad över att äntligen funnit det som fick mig att känna mig fullbordad. Men nu känns det som något bortkastat eftersom det nu är gjort och att fortsätta det verkar tydligen inte funka? Eftersom en tid nu har gått så är det en stark känsla jag får vilket sårar mig något enormt. Men som sagt, så vet jag inte eftersom svaret på mina frågor alltid blir mitt egna tappra försök till ett relativt tänkvärt svar.