Vi har tagit oss in i oktober och för nu lämnat sommaren helt och hållet bakom oss, det är nu höst och inte mycket tid kvar på det här året. Jag hinner inte med när minuter, timmar, dagar, veckor och månader försvinner lika snabbt som en fingerknäppning. Jag hinner inte riktigt stanna upp och fråga mig själv hur jag själv faktiskt mår när dagarna mer eller mindre springer förbi varandra. Men samtidigt som allt går så fort står fortfarande jag och trampar på ett och samma ställe hela tiden, det händer ingenting och livet står oerhört stilla samtidigt som det inte gör det. Ibland kan jag känna att jag inte ens hinner med min ålder. Allt har gått så fort att jag många gånger måste tänka om över hur gammal jag faktiskt är. Jag är fortfarande kvar i att jag är femton/sexton år gammal, jag är ju inte arton? Det tar emot och är väldigt svårt att sjunka in när jag säger till mig själv eller blir påmind om att, jo Johanna, du är arton år gammal och nästa år tar du studenten. Jaha, och sen då? Vad som händer sen finns liksom inte alls för mig för tillfället. Den trygga miljön som jag så länge kunnat "smutskasta" och irritera mig på, finns snart inte mer? Snart har jag mina egna vägar att välja mellan, men vilken väg väljer jag då? Vilken väg kommer att passa mig och vilken väg kommer att vara den rätta? Jag har så gott som ingen aning alls faktiskt, och det skrämmer mig litegrann även om jag inte ska stressa över det allt för mycket. Ja, jag har gott om tid efter gymnasiet att bestämma mig för vad jag ska göra och inte göra, jag får ångra mig, jag får lägga av, jag får göra om och göra rätt helt enkelt. Men även om jag inte vill tänka på det alls och säger att jag ständigt inte vill bli påmind om att detta är sista året, så måste jag ju ändå tänka på det, ellerhur?

Jag är faktiskt aningen trött på att alltid behöva svara "jag vet inte" när frågor som "vad ska du göra efter gymnasiet?" nätt och jämt dyker upp. Jag har tankar och drömmar kring astronomi. Rymden fascinerar mig så oerhört mycket. En stjärnklar himmel med månen i centrum som lysser upp sprider sig ett så fint lugn som näst intill inget annat kan för mig. När jag mår bra som mindre bra, så kan alltid en tankestund under ett svart fläckigt täcke göra mig lugn och få tankarna på mindre ångestfyllda spår. Upptäckande av nya planeter samt studerandet av dessa verkar så oerhört intressant och spännande. Jag har tankar och drömmar kring att bli djurpolis. Jag älskar djur och att de ska ha det bra är en ren självklarhet för mig, dessvärre vad jag vet ännu, har inte detta kommit till Sverige ännu utan finns bl.a. i Miami i USA. Detta går ut på att ta hand om djur som far illa till och att man därefter ser till så att ägaren inte får chansen till att skaffa djur fler gånger. Jag har också tankar kring psykologi och sociologi. Jag tycker att det verkar väldigt intressant att läsa om hur vi fungerar på olika plan. Jag skulle även senare väldigt gärna vilja hjälpa människor på något sätt. Jag finner en stor lycka i att kunna hjälpa människor genom de olika dalarna vi gå igenom i livet. Men, jag har även tankar kring musik. Detta är ett ämne som ligger mig nära men ändå inte. Tiden har inte funnits till för att lyckas utföra någon utveckling dessvärre, och jag vet inte alls vad jag skulle göra om jag skulle välja att musik är det jag vill jobba med. Jag är så väldigt splittrad kring vad jag vill hålla på med. Det finns inget som jag känner mig stensäker på utan jag har så mycket olika tankar och funderingar. Därför fylls kroppen med stress och ångest när folk frågar vad som händer sen. Jag vet iprincip lika lite som du som frågar, om vad som händer sen för mig sig. 

Jag vet att jag inte ska jaga upp mig allt för mycket och inte heller stressa eftersom det inte tillför mer än negativ energi. Men jag måste ju ändå grubbla, hur lite jag än vill det, med tanke på att studenten faktiskt börjar närma sig även om man kan tyckas att det är lång tid kvar så är det inte det. 

Nu tycker jag vi sover på saken, okej? Bra. Godnatt.