Det är med otroligt blandade känslor som jag låter fingrarna, över tangentbordet, knåpa ihop en text kring mina tankar om gårdagens resultat i valet. Jag är glad, men jag är ledsen, jag kan känna mig arg och slutligen vet jag inte vart jag ska finna hopp om vårt framtida Sverige. 

För det första vill jag börja med att säga att jag inte ser att F! inte kom in i riksdagen som ett nederlag, tvärtom. Debatten om jämställdhet, antirasism och människors lika värde har vuxit sig större hos alla partierna och det har inte gått att undgå att prata om dessa tre viktiga ämnen. Den glöd som tändes inom mig när ett parti som framför allt står för humanitet växte sig större, den finns kvar även om min röst inte räckte till en plats i riksdagen. Jag kommer fortsätta kämpa även om det är så att jag kommer få vänta fyra, åtta, tolv eller till och med tjugo år till. Jag tänker aldrig sluta kämpa för varken mig eller mina medmänniskors rättigheter.
Jag är stolt över alla oss som la en röst på detta parti, att vi vågade ta "risken" att detta parti skulle komma in eller inte, för även om de inte kom in så betyder inte det att våra röster är bortkastade på något sätt, och kom ihåg det. 
En anna viktig sak är att alla vi som vågade hoppas och tro inte slutar kämpa, för det är nu vår kamp fortsätter. Jag förstår att det kan kännas som ett nederlag för många att vi inte kom ända fram till mållinjen, men se detta som en möjlighet för oss att kämpa vidare istället. Nu blickar vi framåt för att bli både större och starkare. Det är nu vi ska visa att det inte går att sätta sig på oss utan att vi istället fortsätter vidare. 

För det andra så kan jag glädja mig åt att det nu, som det ser ut, kommer till att bli ett regeringsskifte. För utöver mitt lilla rosa hjärta så är, och har varit sen jag blev politisktintresserad, självfallet mitt hjärta även rött. Jag vill tro på att Stefan Löfven kan göra skillnad nu även om det kommer att bli svårt till en början. Jag hoppas för allt i världen att det kommer bli bra nu. 

Men för det tredje. Det som skrämmde mig mest i resultatet är att SD fördubblats sen det föregående valet 2010. Vad är det som händer? Låter vi på riktigt ett rasistiskt, kvinnoförnedrande och icke hbtq vänligt parti bli vårt tredje största? Jag förstår inte vart humaniteten och medmänskligheten försvann igår i valet, och det gör ont i mig att tänka att tretton procent av befolkningen som röstat la sin röst för rasism. Det är skrämmande och jag blir mörkrädd.
Det är ingen hemlighet att SD:s politik bygger på rasism och främlingsfientlighet, vilket innebär att de faktiskt är ett rasistiskt parti. För många av SD:arna själva har gång på gång besvisat vilka de verkligen är. Det är SD:arna som visat mig den klara bilden av deras politik och vad de står för, det är inte jag som lever på "hittepå" bara för att få prata mindre bra om ett parti som är relativt nytt, kallar sig "neutralt" och inte sammarbetar med något av blocken.
Det som gör mig mest rädd och ledsen i den här situationen är att tretton procent har röstat för en politik bakåt i tiden. Jimmie Åkessons och SD:s förrakt mot invandring, och framförallt muslimsk sådan, är bara en ny bild över den liknande Hitlers under andravärldskriget och det förrakt han hade mot judarna. Har vi verkligen inte lärt oss av vår historia och att den inte bör upprepas? 

Jag säger inte att alla människor som står för SD är rasister, MEN ni står för en rasistisk och antihumanistisk politik och det vill jag att ni också är medvetna om. Och jag är så trött på alla bortförklaringar om att SD är mot rasism, för visst kan inte åttiosju procent av resten av befolkningen som röstade ha fel när de säger att det är ett rasistiskt parti vi har i riskdagen när precis alla resterande partierna säger samma sak? 
Ja vi har yttrandefrihet i Sverige och ska kunna få ha våra åsikter, men ska vi på fullaste allvar bara stå och se på när rasisterna växer sig allt större? Nej, därför använder jag min yttrandefrihet och höjer min röst för att sätta stopp för en upprepad historia. Jag anser inte att vår yttrandefrihet ska utnyttjas till rasism. 
Jag satt, på fullaste allvar, och grät igår pga rasismen. Jag har hållt så mycket känslor instängda under en så lång tid angående detta paritet att det igårkväll mer eller mindre brast från min sida. Jag är trött på den syn vissa människor har på andra människor, att vi ska dömas som mindre värda beroende på vår etnicitet. Jag kan verkligen inte förstå hur endel av oss människor kan vara så fruktansvärt trångsynta. 

Det är en vecka kvar tills själva valdagen är här, en vecka kvar tills vi alla ska ha lagt vår röst och dessa ska vara räknade och sammanställda, en vecka kvar tills vi har ett färdigt resultat. Det är bara en vecka kvar till den 14:e september 2014. 

Jag har haft turen att fylla 18 år innan själva valdagen är kommen, jag får alltså rösta i årets val vilket innebär att jag är förstagångsväljare. Och många av de som är förstagångsväljare vet idag inte mycket om politiken eller vad de olika partierna står för, vilket innebär att många inte bryr sig om att varken läsa på eller gå och rösta. Men det är inte bara förstagångsväljarna som inte röstar utan där finns även många utöver de som inte heller lägger sin röst. Personligen så tycker jag att det är oerhört synd att dessa människor inte ens kan ta sig tiden till att läsa på för att åtminstone ha någon humm om vart de faksitkt står politiskt och därefter kan lägga sin röst, det är inte så ansträngande och tar inte heller en massiv del av ens tid. Att gå och rösta anser jag som en slags skyldighet. Vi får chansen att vara med och förändra det samhälle vi lever i (vilket är helt fantastiskt egentligen), och då tycker jag att den chansen ska utnyttjas på bästa sätt genom att helt enkelt gå och rösta. Det kan tyckas och kännas meningslöst att just din eller min röst skulle kunna göra någon skillnad, men om alla hade tänkt så så hade vi inte haft ett gående samhälle. Glöm bort alla tankar om att din röst inte har någon stor betydelse, för det har den. 

I detta inlägg hade jag inte bara tänkt diskutera kring varje individs röst, utan jag hade även tänkt diskutera vad jag ska rösta på och varför. Jag vill först och främst börja med att säga att jag skäms inte med att vara öppen kring min politiska åsikt eller ser någon mening med att hålla den hemlig, därav delar jag med mig av den i detta inlägget. Sen vill jag även påpeka att jag inte heller försöker få folk till att göra samma val som jag, utan det här är min blogg där jag delar mina åsikter och värderingar utifrån mitt perspektiv på samhället vi idag lever i. Det är även ditt val om du vill läsa det jag skriver eller inte.

Min röst kommer att gå till Feministisktinitiativ eftersom jag tycker att bl.a. jämställdhet, antirasistisk och HBTQ politiken inte pratas om tillräckligt mycket hos något av de andra partierna. Detta är frågor som är oerhört viktiga för mig (och säkerligen för många andra) och behöver uppmärksammas mer, därför anser jag att F! behöver komma in i riksdagen. Eftersom F! växt sig allt större under de senaste månaderna har det inneburit att de andra partierna inte har kunnat gömma sig undan att främst prata om jämställdhet. Därför anser jag att debatten behöver hållas vid liv vilket jag inte tror att den kommer göra om F! inte får en chans att komma in i riksdagen. Jag håller inte med i all deras politik vilket jag inte gör med något av de andra partierna heller, men jag vill se att F! gör ett genomslag, jag vill se att de får chansen till att kunna påverka och förhoppningsvis hålla debatten vid liv. 

Att arbeta mer med feminismen, låta den växa och få ökad jämställdhet betyder inte att feminister vill ha en kvinnodominerande värld, eller i detta fall Sverige. Utan det betyder lika värden mellan både kvinnor och män. Vi ska inte behöva leva efter de stereotypiska könsrollerna och inte heller efter de sjuka krav som samhället dagligen ställer på oss, utan vi ska kunna välja fritt hur vi vill vara utan att behöva bli dömda för det sen. "Feminismen är nyckeln, jämställdheten är målet", sagt av Gudrun Schyman.

Jag var inne på Feministisktinitiativs hemsida och gick in under rubriken "valstugan" för att sen klicka mig vidare in på "FILM: en röst från hjärtat". Där ligger 27 stycken korta youtube klipp där olika män och kvinnor, från sitt perspektiv, under 1-2 minuter får förklara varför de röstar rosa, varför ett parti som feministisktinitiativ behövs. 
Här är några av mina favoriter där dessa människor verkligen tagit orden ur mun på mig och perfekt förklarat varför bl.a. även jag väljer att rösta rosa. 

 

Detta är bara några av de klippen jag tyckte om. Och ta de få minuter det tar och se dessa små klipp, lyssna på dessa människor och försök ta till er vad de faktiskt har att säga. Tänk efter en stund och inse att det här faktiskt är sanning och är ingenting vi borde blunda för längre.

Förutom vad de ovanstående människorna hade att säga, så är även min anledning till rösten på F! följande.
Jag är trött på att dagligen se eller höra att kvinnor inte är lika mycket värda som män.
Jag är trött på att ständigt behöva ifrågasätta mig själv vad det är jag "gör för fel" och vad det är jag behöver nå upp till och jobba på för att vara på samma nivå som en man.
Jag är trött på att behöva försvara mig själv när jag står upp för mina mänskliga rättigheter. De kallas mänskliga rättigheter av en anledning och ska vara självklara.
Det ska inte behöva finnas mer krav på min existens som kvinna än på en mans.
Jag vill inte att en del av min existens längre ska behöva gå ut på att ses som ett objekt. Jag är trött på att kvinnor objektifieras i sammanhang med reklam, film osv och ska behöva vara lättklädda och underlägsna p.g.a att "sex säljer".
Jag ska inte behöva känna att "det är lika bra att ge upp" i framtiden när det står mellan mig och en man i sökandet av samma jobb p.g.a att jag kanske är ung, troligtvis kommer skaffa barn eller har barn och kommer eventuellt vilja skaffa fler och därav behöva vara mammaledig vilket i sin tur innebär att det är mer "lönt" för de som anställer att ta mannen istället.
Jag är ledsen över att ständigt kunna läsa i olika tidningar att "mannen/männen friades efter att ha våldtagit en 15-årig tjej p.g.a att hon inte sa nej tillräckligt tydligt" eller att "våldtäktsmännen uppfattade hennes nej som ett ja".
Jag är trött på ett sexistiskt och mansdominerande samhälle. Vi är två kön och det ena ska inte behöva vara mindre värt och underlägset det andra.
Jag är ledsen och rädd över hur rasismen har vuxit sig så pass stor den senaste tiden både i Sverige och Europa, men även den övriga världen. Att människor med olika bakgrund eller hudfärgs existens ska vara mindre värda än vita. Vi alla är människor och är lika mycket värda oavsett hur vi ser ut, vilken bakgrund eller hudfärg vi har än har.
Jag är fruktansvärt arg över hur kärlek i olika former inte är acceptabelt i allas ögon ännu. Att sexuella läggningar ens används som smutskastande ord så fort någon blir arg eller vill vara elak mot någon. 
Jag är trött på att folk ska behöva "komma ut ur garderober" och behöva känna en enorm oro över hur familj och vänner ska reagera. Att denne som "kommer ut" är rädd över att bli lämnad och mindre älskad av sina närmaste p.g.a vem hen har blivit förälskad i. Människor ska inte behöva "komma ut ur garbedober" utan kärlek, oavsett med vem, ska vara naturligt och en självklarhet precis som ett förhållande mellan en man och en kvinna. 
Jag kämpar för ett jämställt och tryggt Sverige, och även världen. Jag kämpar för ett samhälle där vi alla kan vara älskade och omtyckta oavsett vad. För det är nog nu, det får vara slut med den uppdelade värld vi lever i. Det är dags att sätta ner foten och säga ifrån för vi måste göra något och det är nu. Det här är allvar.  

Vi har yttrandefrihet här i Sverige vilket innebär att du får lägga din röst på precis vad du vill, men TÄNK innan du röstar och gör ett noga val. Va påläst och säker på just ditt val. Och du som kan och har möjligheten till att rösta, släng inte bort din röst, för din röst är viktig och även den räknas.

"Tänk fel om du vill, men tänk själv." 
- Kjell Bergqvist


Här är även länkar till två sidor som tar fram varför feminismen behövs, om mitt inlägg inte skulle vara tydligt nog.
http://tackpatriarkatet.nu
http://www.trettiotreanledningar.com