Nu har jag tagit mig en liten funderare igen och känner att, varför inte dela med mig?

 

Jag var ute och gick en runda med kära mamma + hund innan, och då pratade vi om julen och julklappar bland annat och hur otroligt överdriven julen har blivit. Det ska vara hur många julklappar som helst och precis vartenda en av dessa presenter ska kosta minst över femhundringen om inte mer. Det är datorer, mobiler, tv apparater, iPads, tv spel och ja gud vet vad va det mer skulle vara. Allt ska vara så flashigt och i allra högsta prisklass som möjligt, och grejen är att det inte bara är tonåringar som ska ha alla dessa apparater utan också DE SMÅ ARMA BARNEN. Seriöst, det är något som får mig att spricka av illska, helt ärligt. Jag blir rasande. Jag menar leker inte barnen nu för tiden? Vad jag ser och hör runt omkring mig så är det bara teknologiska(?) apparater som man önskar sig och ska ha, inte dockor eller bilar, gosedjur eller lego. 
Det jag försöker få fram är att det barnen önskar sig idag är inte normalt, om jag får lov att använda det ordet. Barn ska leka, barn ska använda sin fantasi, ha låtsas kompisar, leka ute i skogen, trädgården, parken ja vad som helst! Inte sitta framför en dator under hela sin uppväxt och förstöra sin barndom.

När jag var liten lekte jag alltid med mina leksaker och använde fantasin. Ibland använde jag inte ens mina leksaker utan bara tänkte ut en lek med mina kompisar, kusiner, lillebror i huvudet, ingen big deal med det liksom. Jag kollade nästan aldrig på tv eftersom vi inte hade några barnkanaler eller disney channel (inte förrän jag blev lite äldre), jag kollade nästan heller aldrig på film utan det var alltid lek och stoj för min del. Till jul fick jag alltid lite kläder, någon peng kanske som innebar ett par tjugor vilket var stört häftigt i mina ögon, några små leksaker och alltid en extra dyr grej jag brukade få av mamma som innebar en docka jag verkligen önskat mig eller liknande. Och så var det med de, men av det så var jag verkligen skit nöjd!Men idag så känns det inte som om barnen blir riktigt nöjda för det dom får, utan att allting ska vara så kräset och dannt vilket jag inte förstår mig på. 

Det jag också tänkte på är att julen är en högtid som egentligen handlar om att du ska vara samlad med de du tycker om, men i dagens samhälle så har det istället blivit som en present hets och det ska vara så mycket utav dom som möjligt. Sjukt, och en aning skrämmande. 

Nu ska jag inte heller dra alla barn/ungdomar över en kant, men många är så som jag beskrivit det nu, vilket är väldigt sorgligt. Och nu ska jag inte heller vara den där "speciella" och "duktiga" gemtemot alla andra men jag sa till min mamma idag att hon inte behövde ge mig något i julklapp, att jag inte önskade mig något. Utan att det ända jag kände var viktigt för mig i jul var att kunna vara samlade tillsammans med min familj inne hos mormor, att morfar som bor på hem faktiskt kan vara med oss hemma hos mormor denna julen, äta god mat, kolla Kalle Anka osv. Det mesta jag nog bryr mig om är att morfar kan vara med, det är en bra present som räcker nog för mig och jag varken behöver eller vill ha något annat. Det blir ett bra minne, och ett minna räcker längre än någon ända sak eller peng i världen för mig. 

Slutet av inlägget låter lite "miss beauty award" eller något, men det är inte alls så jag menar det, ville bara komma fram till att julen är överskattad när det kommer till julklappar. Va istället glada för det ni har.

Tack och hej.