En himla fin vän

Trotsade min dumma fot och åkte in till stan en liten stund för att ta en kaffe med min efterlängtade lilla Cassi som jag saknat så. Vi hade mycket att prata om och det va så roligt att äntligen få träffas! Synd bara att tiden går mer än fort när man har det som bäst. Men denna stunden kommer jag hålla varmt om minnet länge nu. Tack för den lilla stunden, min pärla! 

Sen jag kom hem har jag bytt om till pyjamas igen, fått ännu mer ont och kollat klart första säsongen av Pretty Little Liars och hade tänkt påbörja säsong nummer två nu. Den här dagen får en tummen upp, trots det tråkiga och konstiga vädret!
Haha jag vet, bilden är skit fesen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0