Vi är nu inne i februari, redan andra dagen i februari som dessutom är årets kortaste månad. En månad har alltså redan passerat. Hur var den? Jag vet inte riktigt. Den har inte varit jätte händelserik samtidigt som den faktiskt har varit det. Men det finns inte mycket att säga om den, om den har varit bra eller dålig. Neutral skulle jag nog vilja säga. 

Nu i februari, om femton dagar, beger jag mig till Tyskland för en gruppresa med en hel del studiebesök på olika industrier som står på schemat. Där ska jag befinna mig i tio dagar. Jag ser lite ångestladdat på det men försöker samtidigt inte tänka så jätte mycket på det. Jag hoppas mer eller mindre bara att de tio dagarna går fort så jag kan få komma hem och göra klart mitt arbete om dessa företagen så att det är ur vägen sen. 

På tal om ingenting så är jag så fruktansvärt skoltrött just nu. När jag väl behöver motivationen som mest så finns den inte där. Jag skulle inte påstå att jag har varit speciellt flitig när det gäller att plugga förut, men sämre än så som jag presterar just nu har jag nog aldrig varit innan. Att ta tag i motivationen och peppa mig själv är något jag verkligen försöker med, men det fungerar helt enkelt inte. Mitt huvud har redan tagit studenten. Självklart så känns det skönt när allt är färdigt och man kan lägga det bakom sig, men den känslan försvinner i samma takt som man väl börjar på något nytt. Det är lika jobbigt att börja om igen. 

Jag har sökt ett flertal jobb som jag hoppas att jag så småningom får svar ifrån. Det skulle vara väldigt skönt att få ha ett extrajobb nu under våren som man även (förhoppningsvis) kanske skulle kunna jobba på under sommaren? För att börja plugga efter sommaren tror jag inte är något för mig, inte så tätt inpå. Och det är så svårt samtidigt med eftersom man inte riktigt vet vad man vill bli sen? Självklart har jag ju drömmar precis som alla andra, men det känns så meningslöst att försöka tro att de någonsin kommer att bli verklighet. Därför försöker jag hela tiden tänka ut en plab B, C, D osv osv. Men det är så svårt. Det är synd att jag egentligen inte trivs med att ta studenten med titeln "processoperatör", då hade allt varit mycket lättare. Jag hade kunnat jobba på Perstorp AB, Kemira eller något annat liknande företag och sen hade det varit bra med det. Men nu vill jag inte jobba inom industrin hela livet. Men vem har sagt att livet efter den trygga skolan skulle vara lätt? Självklart vet jag om att jag inte behöver bestämma mig nu. Kommer jag på vad jag vill göra om tjugo år så är det inte omöjligt att förverkliga det då. Men det är ändå relativt jobbigt att inte ha en blekaste aning. 

Det har var egentligen inget nödvändigt att skriva, mest lite onödga tankar och funderingar. Och en dålig ursäkt på att ta en paus i mitt pluggande till ett kemiprov jag har imorgon. 

Ha en fin vecka!