Ska jag vara helt ärlig så mår jag inte särskilt bra just nu, inte alls faktiskt. Jag känner så starkt för en välbehövlig paus. Det behöver inte vara någon långvarig sådan utan bara en kort för att jag ska kunna andas lite, pusta ut. Det händer så mycket negativt för tillfället som bara lagras på hög. Jag hinner inte hantera det innan något nytt dyker upp, som att stå med en hel bunt av ihoptrasslade grejer som det inte går att reda ut.

Läget är inte jätte stabilt här hemma, det är tumullt och alla mår på ett eller annat sätt inte särskilt bra. Men det är inget jag känner att jag behöver gå djupare in på. Vi försöker så gott det går att varje dag lyfta varandra, och vissa dagar går det sämre än andra. Vi får acceptera situationen eftersom där inte finns mycket att göra åt, försöka göra vardagen till den bästa även om det inte alltid fungerar det heller. 

Men utöver det som redan inte är så bra skulle det självklart också komma ett "pricken över i:et". 

För lite mer än en månad sedan besökte jag vårdcentralen eftersom jag började känna svåra smärtor nere mot ryggslutet. Fick tid samma dag bara ett par timmar efter att jag ringt och tog där ett urinprov. Efter det fick jag träffa en läckare som sa att jag hade både för mycket av vita och rödablodkroppar i urinen vilket slutade med att jag fick en remiss till röntgen ett par veckor senare. 

Förra veckan (tre veckor efter röntgen) fick jag svar på att jag har cystor i mina njurar. 
En remiss är skickad till Lund och nu väntar jag återigen på svar. 

Jag har fått ta saken i egna händer och läsa på lite om såkallade "cystnjurar" och förstår nu vart bl.a. de konstanta smärtan i ryggslutet, illamåendet och den otroliga tröttheten kommer ifrån. Och det finns inget botemedel. 

Jag vet ärligt talat inte riktigt vad jag ska känna kring detta. Jag vet att cystorna gradvis kommer att försämra mina njurar, men sen då? Jag vet inte. Jag är så orkeslös och låg. Jag får väl bara vänta och se vad läkarna i Lund säger. 

Ja jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva mer. Trodde genuint ändå att något skulle kännas lite bättre av att jag skrivit detta men det känns inte så. Det ekar just nu tomt i huvudet.